Förutom anpassning av omgivningen är träning av förmågor helt avgörande för att personer med AST1 ska hitta sin plan, sin plats, sin roll, sin lycka. Mentala förmågor är lika svåra att uppnå som att banta: det kräver hårt arbete och tar lång tid. Men resultatet är härligt.
Som förälder kan jag berätta för vilka förmågor jag tycker min tonåring med AST1 ska prioritera men sedan är det hon som väljer bland alla rekommendationer från omgivningen: vilka förmågor vill du ha i framtiden? Frågan gäller även mig som förälder: vilka förmågor måste jag träna upp för att det jag och min tonåring ska må bra tillsammans. Hon kanske vill… börja cykla igen?
Min tonåring med AST1 diagnos verkar känna mycket, analysera, se hinder för att börja träna förmåga. Då hjälper det att tillsammans skapa tydlighet kring vad målet är, vilka metoder som vi kommer använda och när vi börjar och slutar. Det gäller även om vi skulle träna upp förmågor som rör beröring, lukt, ljus, sociala interaktioner.
All träning blir lättare att göra om det sker på fasta tider och enligt plan. Det brukar dessutom också bli lättare att motivera sin träning genom att ”träna utan att träna”. Det kan vara tråkigt att jogga 30 minuter, men roligt att springa lika långt på en tennisplan. Konstigt hur hjärnan fungerar.
Om min tonåring med AST1 bestämmer sig för att cykla igen så kanske en fast tid i veckan, när det är mörkt och lugnt utomhus, kan hjälpa. Kanske ta med cyklarna till ett ställe som är helt öde och cykla roliga mönster tillsammans på parkeringsplatsen, eller tävla lite. Den snabbast inlärningen sker odramatiskt och när det är roligt eller spännande.