Jag erkänner, innan min tonårsdotter fick sin diagnos AST1 hade jag inte kunskap om autism. Ingen större erfarenhet heller. Självklart blev jag osäker. Jag har inga konstaterade diagnoser och jag vet hur jag tänker. Men hur tänker och känner andra som har diagnos AST1?
Det enda jag kan gå på är vad jag sett eller hört i media eller från andra personer: högfungerande autister, AST1-are, håller sig för sig själv, vissa har specialintressen och blir experter, de deltar i samhället men vill inte riktigt delta i det sociala samspelet. De funkar inte riktigt som jag gör, är ofta smarta men lite annorlunda om man jämför med sådana som är mer normala eller typiska, neurotypiska.
Jag har träffat personer som har fobier, t ex homofobi och bakteriefobi. Jag tror jag träffat en person med caligynefobi. Det finns tyvärr även personer som är rädda, känner obehag eller skräck, för personer med funktionsnedsättningar. Sådan funkofobi, som de flesta andra fobier, kan botas genom bra terapi.
Det finns funkofober som är rädda för, och talar nedsättande om, personer med högfungerande autism AST1. Jag kallar dem autistofober. Det är ofta personer som inte är så nyfikna på livet och har samma beteende mot andra minoriteter. Jag upptäcker autistofober genom att leta efter tre beteenden:
- autistofober agerar ofta utan att ha läst på om vad autism är
- autistofober agerar utan att ha egna erfarenheter av autister
- autistofober agerar ofta utifrån stereotypiska bilder från media istället för utifrån individen
Om jag träffar en sådan autistofob ska jag be dem läsa alla sidor på denna websida AST1.SE och sedan se filmerna/serierna Atypical och Queens Gambit. Be dem läsa på om Greta Thunberg, Elon Musk, Daryl Hannah, Bill Gates och Albert Einstein. Jag kommer sedan be dem prata med min härliga dotter och få dem att inse att världen hade inte varit lika vacker utan autister. Mångfald, inte enfald!